Electric Garden Story

Hej och välkommen!

Den här bloggen handlar om indie-rockklubben Electric Garden som startades i Stockholm av irländaren Harry Byrne i augusti 1982.

Som Harrys dåvarande flickvän och andra halvan av duon som drev Electric Garden – och den av oss som sparat urklipp och affischer – tänkte jag att det kanske kunde vara av allmänt intresse att posta dessa och berätta lite av det jag minns om Electric Garden under den tid jag var med (1982-87 ungefär).

Upplägg

Under Epoker efter lokal i menyn finns alla spelningar vi hade på det stället listade i kronologisk ordning (senaste överst). Under Band finns alla banden som spelade. Om man klickar på en spelning så får man upp alla detaljer jag har kvar information om, inkl annonser, affischer och pressklipp.

Har också kompletterat med youtube-klipp av de akutella artisterna för att ge en smak av hur det kan ha låtit, dessa är dock inte inspelade på Electric Garden.

THE ELECTRIC GARDEN STORY

Visionen

Harry var visionären och musikgeniet som alltid lyckades hitta nya okända band som han ville ta hit till Sverige. Han ville också skapa en plattform för svenska indieband som sällan hade nånstans att spela utöver lilla gluggen Musikverket på Götgatan (där vi förresten lyssnade på Mare Kandre första kvällen vi träffades) och liknande småställen.

Namnet

Harry, som bott flera år i London, valde namnet Electric Garden efter den första psykedeliska rockklubben i London som öppnade i Covent Garden 1966.

Hur vi jobbade

När vi väl bestämt oss för att dra igång Electric Garden så gav sig arbetsfördeliningen av sig själv genom våra diametralt olika personlighetstyper. Harry skötte kontakterna, hittade lokaler, tryckare mm och var alltid DJ. Jag gjorde affischerna, stod i kassan, skötte ekonomi, bokföring och det administrativa.

Vänner och bekanta, inkl min mor, hjälpte också till här och där, bl a med transporter till och från lokalerna eftersom ingen av oss hade körkort när vi började.

Affischerna

Jag gjorde som sagt originalen. Ofta kom Harry med en idé för ett särskilt tema, ibland gav det sig självt genom bandnamnet, ursprungslandet etc.

Med några få undantag trycktes alla affischer för hand med screentryckteknik av vår tryckare Lennart (LennArt Serigraphics), en härlig bohem som hade ett kaotiskt konstnärskollektiv i sin lägenhet på Söder.

När de var färdigtryckta pilade Harry runt och satte upp dem på stan. Ibland hjälpes vi åt, särskilt efter att jag fick körkort, men oftast gjorde Harry det själv, till fots – en tradition han tydligen fortsatt med: På affischeringsrunda med Harry Byrne

När jag så småningom började få mer tid och kläm på att utforma affischerna lite snyggare fick vi problem med att folk tog ned dem för att ta hem och sätta upp på väggen, ofta innan själva konserten. Smickrande i o f s men vi satte liksom inte upp dem som dekoration…

Konserterna

Vi hyrde in oss på befintlig lokal och hoppades att intäkterna skulle räcka till att betala bandet med. Vi hade inga egna pengar ö h t utan körde på ren entusiasm. Vanligen var avtalet så att vi fick biljettintäkterna medan den som ägde haket fick intäkterna i baren. Det visade sig ofta vara mer lönsamt för ägaren än för oss. Och inte blev det bättre av att supersociala Harry blev vän med alla och satte upp halva stan på gästlistan. Electric Garden, under den tid jag var med, gick aldrig med vinst; hade vi tur så gick det jämnt upp. Ibland fick vi pantsätta grejer för att kunna betala annonser, filmhyra mm.

Det var slitsamt och stressfyllt många gånger men kul ändå att ha bidragit till att blåsa liv i Stockholms indiescen precis i brytpunkten mellan den gamla traditionella rock-&-popen och den nya vågen. Och ännu roligare att Harry orkat fortsätta sitt engagemang (på Moderna, Melody/Gino, Berns etc) i ytterligare två årtionden medan jag satsade på annat.

Men han borde verkligen skaffa sig en hemsida och berätta resten av historien…